Går det att reparera?

29.07.2022 kl. 07:26
I sin bok Tritonus återger Kjell Westö ett samtal mellan Brander och en invandrare. ”… nu ber jag inte alls längre.” Brander blir förlägen. Han hade för sig att bönen var en helig sak för alla som bad, oavsett religion. ”Varför inte?” frågade han. ”Det är svårt att förklara, men det är nånting här hos er. Jag säger inte att jag tappat tron. Men det kändes som om mina böner inte hade någon verkan här.”
Det har onekligen blivit onaturligt att be i många sammanhang. Men finns det någon bön kvar i våra kyrkväggar?

Det är väldigt länge sen, men jag minns faktiskt den tid när vi hade morgonbön i skolan. Nu har samhället i stort sett tappat bort det som ger tyngd åt det kristna kulturarvet, nämligen närkontakten till Gud.

Men alltjämt kommer människor för att uppleva stillhet i kyrkan. Och jag tror att de får något mer än det. De får på ett märkligt sätt den där viktiga kontakten med Gud. De kanske inte ber själva, men det är så många som bett där i kyrkan under åren att det ”sitter i väggarna”. Det där är ju ett märkligt uttryck! Det finns ingen naturlig förklaring till det, men det går inte att komma ifrån: Anden, atmosfären, stämningen i en församling och dess kyrka lagras och kan förnimmas av den tillfällige besökaren och den som söker ett andligt hem. Läs gärna på nytt Camilla Klockars Tankesmedja om värmen i en församling!

Det som är lite kusligt är att det som suttit väggarna kan blekna och bli svårt att förnimma. Jag kom in i en stor kyrka på kontinenten en gång. Det var ett intressant turistobjekt både arkitektoniskt och historiskt. Jag brukar söka en plats där jag kan böja knä och be för den församling vars kyrka jag gästar. Men altaret var avskärmat och några män höll på att montera höga körtrappor i ett sidoskepp. Det fanns inget sidoaltare eller annan plats för stillhet. Jag minns min lilla besvikelse och jag undrar nu om bönerna som måste ha funnits i väggarna nån gång ändå hade ”målats över” av annat.

Men var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket, säger Jesus. Anden kan försvagas, atmosfären förbytas och stämningen sjunka. Men det går att börja om, bygga på det som de andliga fäderna och mödrarna började! Det går att bedja in mer Gudsnärvaro i väggarna igen! 

Men Jesus döljer inte att det har sitt pris. Det gäller att uppdatera de personliga och församlingsgemensamma prioriteringarna. Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga, säger han. Skaffa er en penningpung som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv kan nå och där ingen mal förstör.  Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara. Luk 12:32-34

Benediktinernas motto passar väl in när vi vill förstärka församlingens anda och bönen i väggarna: Ora et labora, bed och arbeta! Se till att du är på plats och gör din insats. Och bed före, under och efter varje gudstjänst och annan aktivitet i församlingen.

Hans Växby