Vem har helhetssynen? Och tillgång till en kraft och ett hopp som kan bryta dödläget och sätta ord på vår dröm om en rimligare värld?

29.12.2021 kl. 09:37
Polarisering är en ohyra. Förr räckte det med att man brottades med grannens pojke så hade man det. Idag räcker det med att titta på amerikanska nyhetssändningar eller hamna i ”fel” tråd på sociala medel så har man fått det. En svårare ohyra att handskas med. Tvånget att ta absolut ställning, för eller emot, ja eller nej. Den påtvingade och destruktiva polariseringen.

Därför är det så otroligt befriande att möta en författare som inte tvekar att ge sig i kast med tidens utmaningar och får plats med allt i en gemensam vision. Bredden finns redan i det faktum att han växte upp i den Österbottniska väckelsemyllan, drog slutsatser av teologistudierna som överraskade och fick en ovanligt bred svensk publik med sina Shalom Jord! (1983) och Vägen hem. Om livets ursprung, mening och mål (1986). ”Idag ställs alla ideologier, religioner och vetenskapen inför sitt eldprov, skriver Harry Månsus i sin senaste bok Sången om livet – om pilgrimsfolket och jordens framtid. ”Vem har helhetssynen. Värderingarna och tillgången till en kraft och ett hopp som kan bryta dödläget och sätt ord på vår dröm om en rimligare värld?”

Han sprängde de ramar som han fått med sig i uppväxten. ”Jag är väl medveten om att bibeln, religionen och fromheten kan förkrympa ett människoliv och stänga in oss i sektliknande bubblor.” ”Det är dags att befria bibeln från kyrklig instängdhet, europeisk provinsialism och västvärldens fyrkantiga paradigm.” Men han faller heller inte ned i beundran för det sekulariserade Sverige. ”Är det kanske rentav vi i ’det gudlösa folket’ som är den verkliga ankdammen på planeten? Eller är det kanske så att det finns en andlighet i Norden som går under radarn på fyrkantiga enkäter om folks inställning till religiösa begrepp och antalet kyrkobesök?”

Första ekoteologen

Månsus drevs tidigt av passionen att lyssna in och finna anknytningspunkter även hos ett folk som är på väg att förlora sitt andliga arv och sina kulturella rötter. ”Lyckligtvis uppstår det en beröring om vi börjar där Gud själv började – med naturens besjälade andlighet och sången om livet i den kosmiska katedralen.”

Det var så hans författarskap började ta fart. Shalom Jord! blev den första egentliga ekoteologin på svenskt språkområde. Och Månsus skrev på ett lättillgängligt språk och med en profets glöd. Jag minns att det kändes ansvarsfullt att slå ihop den lilla boken och ställa mig själv inför frågan vilka konsekvenser jag måste dra för att rädda jorden. Boken öppnade också upp för en naturlig gemenskap med miljörörelsen.

Att möta Gud i naturen är ”godkänt” också i kyrkliga och frikyrkliga kretsar, men den uppfattas ofta som en naiv förskoleklass till den sanna tron. Så absolut inte av Månsus. I sin andra bok, Vägen hem går han vidare med anknytningspunkterna han finner i ”den kosmiska katedralen”. Det är en skapelseteologi som i och för sig inte är ny, både teologen Gustaf Wingren och biologen Stefan Edman har berört ämnet. ”Men betoningen av kyrkan och lagen har en underordnad roll,” skriver Helena Rönnberg i sin doktorsavhandling Tolv steg för livet från 2002. ”Månsus närmar sig istället det privatreligiösa sökandet och är tämligen kyrkokritisk. Försäljningen tyder på att Månsus nådde fram med sitt budskap.” Och gemenskap med den nyandliga gemenskapen blev ytterligare ett följdriktigt steg för Månsus.

I dialog med samhället

Passionen drev Månsus vidare och han överskred den ena gränsen efter den andra. Han lämnade sin tjänst som lärare vid Baptisternas teologiska seminarium och grundade Brommadialogen som beskrev sig som ”nätverksbyggare och konferenscentrum som verkar mitt i det öppna andliga och terapeutiska landskapet; och verkar för att människor med skiftande bakgrund och andlig övertygelse ska kunna mötas i miljöer som präglas av ömsesidig respekt och nyfikenhet, där ingen har ensamrätt på sanningen.”

Härigenom kom Månsus också i kontakt med Anonyma Alkoholister och den internationella Tolvstegsrörelsen. En period av sitt liv verkade också vid behandlingshemmet Noor, som Ulf Lundell har en personlig beskrivning av sin En varg söker sin flock.

Harry Månsus författarskap påminner om musikens rondo. Samma tema återkommer i hans böcker, inte för upprepas, utan för att vidgas och fördjupas. Hela tiden överskrider han gamla gränser och ser samband med flertusenåriga texter och samhälssegment i tiden.

Tillsammans med pilgrimsfolket

Så binder han samman patriarken Abraham, som ”är de troendes förebild inom de tre monoteistiska religionerna”, med vår tids pilgrimer (däribland Hufvudstadsbladet häromåret!) på väg till Santiago di Compostella. ”Även i Norden vandrade pilgrimer till de stora vallfartsorterna – Vadstena i Sverige och Nidaros i Norge. Ända fram till dråpslaget 1545 då Gustav Vasa tog struptag på rörelsen och förbjöd pilgrimsvandringar.” Och Månsus vill i vår tid se en större pilgrimsrörelse. ”När kyrkfolk, tolvstegare och sökare från den alternativa scenen möts i en dialog – gärna som en pilgrimsvandring – sätts alla i rörelse mot ett djupare liv och en rimligare värld. (ur baksides­texten)”

Månsus skriver med samma glöd och intensitet som för 35 år sedan och hans Sången om livet förtjänar samma breda läsarkrets som när han började sin gränsöverskridande verksamhet. ”Jag tror inte på en Gud som är cynisk och låter barn fortsätta födas till en värld i vilken det är för sent att vara människa, bli förälskad och kämpa för mänskliga värdighet. Så länge hjärtat slår och vitsippmattan rullas ut i Norden vill jag därför inta min plats på Livets barrikader.”

Hans Växby

Boken finns bl.a. på adlibris.com

 

Hans Växby

Det där med mössor...

I skrivandets stund är vi i april och det blir så småningom dags att avsluta säsongen att använda mössa och ta fram kepsarna istället. Eller att använda en tunnare ”pipo” (som vi säger i Österbotten) som är gjord av bomull istället för tjocka vintermössor. På hösten köpte jag en ny vinterjacka och i samma veva förnyade jag också vintermössan eftersom de var på specialpris. Det var roligt att ha en fräsch mössa med lite glitter på istället för den gamla jag hade tidigare.Läs mera »
22.04.2022 kl. 09:29

Kristus är uppstånden - Han är sannerligen uppstånden!

Kristus on ylösnoussut - totisesti ylösnoussut! Christ is risen - He is risen indeed!Läs mera »
17.04.2022 kl. 10:04

Det händer i tystnaden

Vi lever i en ordrik, verbal tid och det finns bakgrundsmusik och underhållning lite överallt. Det har fått mig att mer och mer uppskatta den välsignade tystnaden. När jag var liten och sjöng i kör lärde vi oss: ”All musik börjar med tystnad”. Så tänker jag fortfarande. Allt välsignat börjar ofta med tystnad.Läs mera »
15.04.2022 kl. 14:21

Örnen och boet

Bibelns örntexter återvänder jag regelbundet till. Ta tex den här: ”Som en örn väcker upp sitt bo och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar...” (5 Mos. 32:11). Bilden som tecknas är örnen som susar över boet och gör allt för att locka sina ungar att flyga. Förstås ligger det inbyggt i örnungen att den ska ut och pröva vingarna, den kanske tom längtar efter det, innerst inne. Men något i texten får mig att tänka att det kan finnas en viss tveksamhet hos ungen som gör att örnmamman verkligen behöver väcka upp boet och ungen. Texten talar om hur hon svävar över örnhemmet för att få något att hända.Läs mera »
05.04.2022 kl. 11:29

Dröm med mig

Jag slötittade på en del av svenska eurovisionsfinalen. Men jag blev klarvaken när det kom till mellanakten. Vanligtvis är det ett humoristiskt shownummer som är lätt att klara sig utan. Men den här gången stod den unga svenska poeten Sara Nazari och framförde det hon kallar Spoken word. En tre och en halv minuter lång dikt rakt upp och ner utan åthävor! Den hette visserligen Dröm med mig, men hon stod för det enda som hade med vår vardagsverklighet att göra i en enda lång kväll av glitter och verklighetsflykt.Läs mera »
25.03.2022 kl. 10:25

Nytt från Home of Hope

Läs det senaste nyhetsbrevet och kolla in videon med Tsungi som bl.a. bott på Home of Hope och är på slutrakan av studierna.Läs mera »
29.03.2022 kl. 08:00

Vi ber för Mocambique!

Inkommande söndags kollekt tillfaller Mocambique. Pandemin har satt käppar i hjulen för vårt planerade projekt Livets frö. Nedan redogörs kort hur projektet kom till och nuläget.Läs mera »
20.03.2022 kl. 09:35

Frid Vänner!

Denhär vintern har jag tänkt mycket på frid, den tredje ingrediensen i kakan Andens frukt Gal 5:22, om liknelsen tillåts. Jag har tänkt på hur viktigt det är att vi har frid, inte stressar och ”håsar” fram. Det är så mycket som då riskerar att gå fel och gå sönder. Vi märker inte hur saker kunde göras på ett enklare sätt, vi blir irriterade på mänskor i vår omgivning. Helt allmänt blir det lätt så att vi tillför väldigt lite, positivt i alla fall.Läs mera »
18.03.2022 kl. 08:21

Seriously?

Seriously? Menar du det? Riktigt på allvar? Läs mera »
26.02.2022 kl. 10:56

Biskop Christians herdebrev med anledning av de tragiska händelserna i Ukraina

Frid lämnar jag åt er Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. Joh 14:27Läs mera »
25.02.2022 kl. 13:04

Årsboken 2021

Årsboken 2021 finns nu i som elektronisk fil, har du inte fått den per e-post och vill ha länken, kontakta samfundssekreteraren@metodistkyrkan.fiLäs mera »
17.02.2022 kl. 15:52

Varför är inte våra kyrkor fullsatta?

Jag går i kyrkan varje söndag – vissa söndagar predikar jag och andra inte, men jag går i kyrkan alla söndagar. Jag går i kyrkan också de söndagar jag inte har lust. Varför gå i kyrkan? Varför? För att jag behöver det. Gudstjänsten är en central del av mitt liv – att vara i Guds närhet, lyssna till hans ord, be och ta emot nattvarden. Läs mera »
13.02.2022 kl. 15:16

Volontärresa sommaren 2022?

Känner du någon eller går du själv i tankar på att resa på volontärresa? Möjligheten finns att delta i TNC:s (The Nyadire Connection) team till Nyadire, Zimbabwe i slutet av juni/ början av juli. Mer info av undertecknad eller av Ida Ala-Heikkilä, ida.alaheikkila@outlook.com. Ida var på volontärresa med TNC sommaren 2019 och berättar gärna om sina erfarenheter.Läs mera »
10.02.2022 kl. 19:20

En stilla bön

5 år är han min son. Han är frågvis och en riktig svamp. Med svamp menar jag en som samlar på sig mycket kunskap, suger in allt han hör och lär sig. Han vet mycket. Han kan mycket.Läs mera »
04.02.2022 kl. 18:34

Varför hade ingen bråttom?

Jag var på gudstjänst i Borgå i söndags och lade märke till en intressant sak. I slutet informerades vi om att det traditionsenliga kyrkkaffet var inställt. Coronarestriktionerna tillät oss att hålla gudstjänst, men inte att ha en samling där vi satt mitt emot varandra runt bord och utan masker. Det var inte svårt att acceptera, men ingen skyndade sig hem. Alla hittade någon som vi gärna ville hälsa på och prata en stund med. Några kom överens om att gå och köpa ”take away” och kom tillbaka för att äta sin lunch tillsammans. Jag skulle iväg till en ny gudstjänst i Lovisa, men inte heller jag gjorde mig någon brådska. Hur kom det sig?Läs mera »
28.01.2022 kl. 10:03

Förnyelse efter urkristet mönster

Församlingen i Antiokia var en lekfolksförsamling, grundad av lekfolk och hållen vid liv och styrd av lekfolk. Gravitationscentrum i denna församling var lekfolket. Heltidsarbetarna i den kristna rörelsen, Paulus och Barnabas, var ”församlingens gäster” eller ”levde i gemenskap med församlingen där” (Apostlagärningarna 11:26 enligt två engelska översättningar). De utövade ingen överhet över den lokala församlingen, inte heller ledde de församlingen. De var ”gäster”, ”i gemenskap med församlingen”. Detta stämmer överens med det uttalade syftet och meningen med de olika ”gåvor” som Gud gav.Läs mera »
21.01.2022 kl. 09:19

Det är något speciellt med nyår – också ett Covid-nyår

Trots nästan två års liv under trycket från en global pandemi, har jag outsläcklig tro och hopp för Metodistkyrkan i Norden och Baltikum. Trots allt har målmedvetna församlingar, pastorer, diakoner och andra ledare tjänat människor i sin närhet långt utöver det vanliga.Läs mera »
14.01.2022 kl. 11:02

Mod trots stormen

År 1873 skriver Horatio Spafford sången ”It is well with my soul”. Innan han gör det händer tre dramatiska saker i hans liv. Hans fyraårige son dör i den stora branden i Chicago och samtidigt blir han själv ruinerad. Två år senare planerar han att åka till Europa med sin familj. I sista stund skickar han familjen på en båt tidigare medan han själv ska fixa några saker relaterade till det ekonomiska nederlag han just upplevt. På Atlanten krockar skeppet på vilket frun och barnen finns och Spaffords alla fyra döttrar dör. Frun, som räddas, skickar honom ett telegram med orden ”Saved alone”. Kort därefter, när Spafford reser för att träffa sin sörjande fru, blir han där på Atlanten inspirerad att skriva nämnda sång. Läs mera »
10.01.2022 kl. 11:11

Zimbabwe i våra tankar på trettondagen 6.1.2022

2022 vill vi i rådet för mission lyfta fram betydelsen av utbildning. Vi stöder speciellt två olika utbildningar: 1) understöd till klassen för barn med hörselnedsättning. Eleverna kommer ofta långt ifrån och bor på internat i Nyadrie.Läs mera »
03.01.2022 kl. 11:08

Önskar dej ett välsignat år 2022!

Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken. Jes. 43:18-19Läs mera »
01.01.2022 kl. 17:14

TNC 15 år!

TNC (The Nyadire Connection) som rådet för mission samarbetar med, har jobbat med olika projekt i 15 år på Nyadire missionsstation i Zimbabwe.Läs mera »
05.12.2021 kl. 10:01

Bakåt eller framåt?

För några månader sedan fick jag till min stora glädje tag i ett exemplar av den ABC-bok jag hade när jag var liten. Skatten fanns på ett antikvariat i Sverige och eftersom jag många gånger tänkt på den under alla dessa år beställde jag den. Det jag insåg när jag fick hem boken är att man i minnet väldigt lätt förskönar bilder från det förgångna. Läs mera »
28.11.2021 kl. 11:11