Kristna är oense – men enhet är inte ett val

16.09.2022 kl. 12:26
"Endast i människornas omvändelse finns det hopp för världen", så började Jonathan Welby, ärkebiskopen av Canterbury, sin hälsning till kyrkornas världsråds generalförsamling. Och jag tror, att de flesta höll med. Men när representanter från mer än 320 kyrkosamfund från olika delar av världen möts finns det mer än tillräckligt att vara oense om. För kristna tänker och tror olika, så har det varit ända från början, oenigheten finns i Nya testamentet och genom hela kyrkohistorien.

Är det möjligt att vara oense och ändå leva i enhet med varandra? Är enhet i mångfald möjlig.

Kanske beror svaret på hur djup och viktig oenigheten är. 

Duktiga pastorer och teologer studerar Bibeln och kommer fram till mycket olika slutsatser. Även teologer som tydligt hävdar att de betraktar Bibeln som Guds ord och står på dess grundval når olika förståelser. 


Pastorer får inte gifta sig – pastorer får gifta sig. Nådegåvor är betydelsefulla och i funktion i kyrkan idag – nådegåvorna upphörde med de sista apostlarna och gavs bara till kyrkan för en tid. 

Endast ett dop på grundval av personlig medveten bekännelse är ett sant kristet dop - dopet är Guds gåva till alla barn som bärs till dopet på sina föräldrars bekännelse. 

Människan lever som förlåten syndare i spänningen mellan synd och nåd, och hon måste alltid hålla fast vid syndernas förlåtelse – genom sin nåd utför Gud ett helande verk i den kristna, där kärleken gradvis blir den dominerande kraften. Vi är alla utvalda för frälsning genom Jesus Kristus - Gud har förutbestämt vissa för frälsning och andra för fördömelse, det är gömd i Guds visdom. Maria gudaföderskan är det största helgonet i kyrkan och en förebild för oss alla, vi tillber henne och ber henne be för kyrkan och för oss – Maria sa ja till att föda Guds Son Jesus, och hon är en viktig förebild för oss i att följa Guds vilja.  

Det finns många exempel på djupa och betydelsefulla skillnader mellan kyrkor och mellan kristna. Alla kristna kyrkor som bekänner tron på den treeniga Guden enligt de stora ekumeniska bekännelserna, den Nicenska Trosbekännelsen och den Apostoliska Trosbekännelsen hävdar att Bibeln är grunden för kyrkans tro och lära. Ändå tänker och tror vi på olika sätt - Vissa kyrkosamfund kan fira gudstjänst och ha gemenskap med varandra utan svårigheter, men det finns andra kyrkosamfund som de inte kan fira gudstjänst med eftersom de döper om. Vissa kyrkosamfund kan inte ha nattvard med andra kyrkor eftersom de inte erkänner att deras ämbete och ordination är i den apostoliska successionen, det vill säga kan spåras hela vägen tillbaka till apostlarna. Vissa vill inte fira gudstjänst med vissa andra därför att de accepterar kvinnliga pastorer eller därför, att de är kvinnliga pastorer. Och meningsskiljaktigheterna fortsätter, men tillbaka till ärkebiskop Welby.

Justin Welby utmanade våra meningsskiljaktigheter och splittringar inför den aktuella verkligheten och sa "I en värld som står inför djupare och bredare kriser än kanske någonsin tidigare har kyrkorna inte längre råd med lyxen att vara splittrade."  vi kommer inte att ha något svar att ge när vi, mot bakgrund av klimatförändringarna och ett hotande kärnvapenkrig, står inför Kristi dom."

Justin Welby påminde mig om att enighet inte är ett val, utan en kallelse och en nödvändighet. Världen omkring oss behöver kyrkan – den behöver inte vår splittring, men den behöver se att vi älskar varandra och att vi bryr oss om den värld vi är en del utav.

Christian Alsted

Hans Växby