En gång satt jag i Margits kök i Borgå, när hon hade blivit pensionerad. Vi pratade om julen som vi skulle få fira om några veckor. Människorna önskade sig en vit jul, ”annars är det ingen julstämning” sade de. Och då frågade jag henne, hur julen var i Zimbabwe. Nej, hon hade inte haft hemlängtan. Hon hade inte saknat snön. Men julstämning hade hon upplevt. ”Ja, det var egentligen mer än bara stämning. Vi var några sköterskor från Europa och vi gick ut till fälten nedanför sjukhuset på julnatten. Vi stod där. Kvällen var alldeles mörk – förutom de miljoner stjärnor, som lyste på himmelen. Liljedoft kom någonstans ifrån. Det var så fint, när vi stod där och sjöng Stilla natt, heliga natt – och konstaterade: det här är ju alldeles som i Betlehem!”
Julen är ju någonting mer än snö eller liljedoft eller stjärnor på Afrikas himmel.
Julen är änglasång och krubba och ett nyfött barn. Julen är Immanuel: GUD MED OSS! En Frälsare har blivit född åt er!
Och när vi tänker på det, förlorar egentligen allt det andra sin betydelse. Bara ett är viktigt: att Gud gav sin Son till världen, till försoning för mina och dina och allas synder.
Därför betyder julen också ett nytt hopp – för våra liv, för hela världen. Låt oss gå genom den mörka novembern in i Adventstidens växande ljus mot den underbara födelsedagsfest som vi får fira, också i år!
Kaikka Växby