Detta var min första resa till Ukraina som nytillträdd biskop för den provisoriska årskonferensen för Ukraina och Moldavien. Jag hade hakat på en resa som leddes av Üllas Tankler, sekreterare för Global Ministries i Europa, som reste tillsammans med Kathrine Hills Uzoka och Jack Amick (UMCOR) och Joey Butler, Francisco Litardo och Mike DuBose (UMCOM).
Istvan, som har gjort flera resor till Ukraina under kriget, hade valt en av de mindre gränsövergångarna som tog oss över Tisza-floden på en liten färja och sedan efter några samtal och kontroller vid gränsen in i Ukraina. Vi var på väg till Uzghorod i regionen Transkapartanien i den sydvästra delen av landet.
Efter att bara ha kommunicerat via Zoom och telefon var det ett härligt ögonblick att kunna hälsa på och krama om våra ukrainska metodistkollegor - pastorer, ledare och frivilliga som under ledning av DF Oleg Starodubets fanns där för att hälsa oss välkomna vid Uzghorod metodistförsamling.
Metodistkyrkan i Ukraina består av endast tio församlingar och 350 aktiva medlemmar. Ändå åstadkommer kyrkan genom Guds nåd fantastiska saker. Vi driver flera flyktingmottagningar - i kyrkan i Lviv nära den polska gränsen, i en högstadieskola i byn Onokivci och på nionde våningen i ett före detta tidnings- och förlagshus i Uzghorod. Dessutom har flera församlingar flyktingar som bor och sover i kyrksalen och bara lägger madrasserna åt sidan när det är gudstjänst eller andra möten.
De många ukrainska flyktingarna, mer än 8 miljoner har lämnat landet, och det sannolikt högre antalet internflyktingar har bokstavligen miljontals berättelser att dela med sig av. Det är hjärtskärande berättelser om förlust, lidande, separation, rädsla och förtvivlan - men också uppmuntrande berättelser om överlevnad, hopp, glädje och drömmar om en fredlig framtid.
Elena var gravid i sjunde månaden när hon lämnade Kharkiv tillsammans med sin man Andrei och deras två- och sjuåriga barn. De passerade Kramatorsk järnvägsstation bara några dagar innan den attackerades av ryska missiler och 59 personer dödades och 110 skadades. Efter ankomsten till Uzghorod födde Elena en liten pojke som de döpte till "Bogdan", vilket betyder "Guds gåva".
Ludmilla och Costa flydde från Kharkiv med sina barn Camilla och Artum under de första dagarna efter att Ryssland attackerade Ukraina. Deras hem är fortfarande intakt, och de hoppas att det fortfarande kommer att vara det när kriget är över.
Anna och Michail lämnade Kharkiv med sin son Nicolai - Michail är utbildad psykoterapeut och hjälper andra flyktingar på härbärget att bearbeta sina traumatiska upplevelser.
Oksana flydde med sin 17-åriga son från Kupansk till Kharkiv och sedan till Uzghorod. Gråtande visade hon mig ett foto av det som brukade vara hennes lägenhet, det finns ingenting kvar att komma tillbaka till. Oksana hade inte haft kontakt med sina föräldrar i Kharkiv på flera veckor - vi bad att hon skulle få kontakt med dem, och senare samma dag kunde Oksana ringa med dem. Nu, ett par veckor senare, har Oksanas föräldrar tagit sig till skyddsrummet i Ozghorod och de är i säkerhet.
Förbindelsen med Gud i bön kan som inget annat ge tröst och hopp under svåra omständigheter. Jag fick möjlighet att be med var och en av de personer som jag talade med vid skyddsrummen, och det fanns en djup känsla av Guds närvaro i dessa stunder.
Efter att mina amerikanska reskamrater hade åkt till Rumänien för att besöka flyktingförläggningar där, stannade jag kvar ytterligare några dagar för att få möjlighet att besöka församlingar och börja lära känna pastorer och ledare i kyrkan.
Vi hade en välsignas gudstjänst en tisdagsmorgon i den romska församlingen i byn Serednje. Vi bad och delade nattvard i en fullsatt kyrka i Kamyanitsa, efter att madrasserna för de flyktingar som bodde där, hade staplats i ett annat rum. Vi talade om kyrkan, landet och kulturen och inte minst om kriget och hur det påverkar livet och familjerna på så många sätt. Vi talade om hopp som har sina rötter i Guds löften och om styrkan i att veta att det sista ordet i denna värld tillhör den uppståndne Kristus. Och vi bad.
Många har frågat: Kändes det osäkert? Det gjorde det inte. Naturligtvis kunde man se soldater på flera ställen, och det finns bemannade maskingevärsställningar som skyddar infrastrukturen, men åtminstone för tillfället har regionen Transkarpaterna bara träffats en gång av en rysk missil. Det finns många flyktingar, befolkningen i området har mer än fördubblats sedan kriget började, och många passerar genom området på väg till Rumänien, Slovakien eller Polen.
Sedan jag lämnade landet har attackerna intensifierats, under en helg skickades nästan 200 missiler mot mål i Ukraina - några sköts ner av försvaret, men långt ifrån alla. Många civila har dödats sedan kriget började i februari, fler bostadshus har träffats och för bara några dagar sedan dödades över 20 personer och många skadades av en avsiktlig rysk missilattack mot ett köpcentrum i Kremenchuk. Människor påverkas djupt av sådana rapporter om civila offer, förstörelse, våld och den fortlöpande informationen om antalet soldater som har dött eller är skadade. Många flyktingar har traumatiska upplevelser, de oroar sig för släktingar som fortfarande befinner sig i krigsområdena och för släktingar som är i armén. Trots detta hörde jag många tala om seger och om att driva ut fienden, och jag hörde många tala om att återuppbygga landet.
Dessa månader av meningslöst våld, förstörelse, död och hat kommer att ta flera år att läka - just nu måste vår bön vara för fred, för skydd av de många oskyldiga offren i detta fruktansvärda krig och för styrka för dem som gör sitt yttersta för att trösta och hjälpa.
Jag är tacksam för metodisterna i Ukraina, för deras kärlek, hängivenhet och tjänande hjärta - jag är ödmjuk inför deras mod och deras outtröttliga ansträngningar för att erbjuda skydd och omsorg för de behövande - dessa ukrainska metodister är verkligen trogna Kristi kallelse under ytterst utmanande omständigheter. Jag ser fram emot att åka tillbaka snart.
Christian Alsted
Biskop för Norden, Baltikum och Ukraina
Translated with www.DeepL.com/Translator (free version)