John Wesley anpassade denna bön från den puritanska tradition som var så viktig för hans föräldrar Samuel och Suzannah och för livet i Epworths prästgård. Den gav honom underlag för sin teologi och sina predikningar. Han förväntade sig att det folk som kallades "metodister" skulle be denna bön i början av varje nytt år som ett sätt att minnas och förnya sitt dopförbund.
Bönen beskriver livet som en deltagare i Kristi uppdrag. Det är en praktisk beskrivning av vad Jesus talade om när han sade: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig." (Luk 9:23). Dopet markerar början på livet i Kristus och hans församling, ett folk som "bekänner sig till att eftersträva helighet i hjärta och liv; universell kärlek som fyller hjärtat och styr livet". Förbundsbönen hjälper oss att komma ihåg hur detta liv på Jesu väg ser ut och vad det kräver av oss att älska Gud av hela vårt hjärta, vår själ och vårt sinne och att älska vår nästa som oss själva.
När vi ber denna bön minns vi vårt dop. Vi tar avstånd från ondskans andliga krafter, förkastar denna världs onda makter och ångrar vår synd. Vi accepterar den frihet och kraft som Gud ger oss för att stå emot ondska, orättvisa och förtryck i alla dess former. Vi bekänner Jesus Kristus som vår frälsare, litar helhjärtat på hans nåd och lovar att tjäna honom som Herre i förbund med kyrkan. Och vi förnyar vårt löfte att leva som trogna medlemmar i Kristi kyrka och tjäna som hans företrädare i världen. För mer information, se här.
Sarah Tiainen