Eftersom kristendomen, i Sverige, har motarbetats och urholkats politiskt, kulturellt och genom okunskap har det också fått kristenheten, i stor utsträckning, att anpassat sig efter samhällets utveckling. Detta utnyttjas av de andekrafter som bibelordet talar om och får oss kristna till att ändra tro och därmed livsstil. Det sker ofta utan att vi märker det.
Jag vill här peka på ett områden i den kristna tron och förkunnelsen, som i de flesta sammanhang möter ett andligt motstånd idag.
ATT HELA BIBELN ÄR GUDS ORD
Aposteln Paulus skriver att: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje gärning.”(2 Tim.3:16-17) Det gäller alltså Både GT och NT. På apostlarnas tid fanns bara GT, men hela NT växte fram genom apostlarnas undervisning och har bekräftats och besannats som det evangelium (glädjebudskap) som Jesu Kristi försoningsgärning innebär för mänskligheten.
Aposteln Petrus betonar detta tydligt i (2 Petr. 1:16-21) när han talar om apostlarnas förkunnelse. ”Det var inga utstuderade myter vi följde när vi förkunnade vår Herre Jesu Kristi makt och hans majestät.... Så mycket fastare står nu det profetiska Ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av de helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”
Vem av oss kan anse sig behörig att i sin bibelundervisning bortförklara en del av det skrivna Ordet för att det inte längre är tillämpbart i vår tid och vår kultur? Somliga kan åberopa viss kunskap i källforskning medan andra, av erfarenheter och genom gudsmöten fått bekräftelser på sanningen i det andra bortförklarar.
Kristenheten i västvärlden är inne i kompromissernas tidevarv, då man p.g.a. kunskap som sprider sig över världen, känner behov av att anpassa sig efter andra religioner och kulturer, vilket leder till en liberal syn på bibelordet. Man undviker att tala om det som Bibeln kallar synd och att undervisa om Bibelns profetior om ändens tid för att inte skrämma någon eller orsaka splittring eftersom det finns olika uppfattningar. Man vill ha en fin och lugn gemenskap i församlingen där alla kan trivas och känna sig hemma. Frågan är om detta lugn och denna sortens frid är ett verk av den helige Ande? Det gäller att kunna skilja mellan andar. Den helige Ande sanktionerar aldrig något som inte stämmer med Guds skrivna Ord.
VAD ÄR KYRKANS OCH FÖRSAMLINGENS FRÄMSTA UPPDRAG I TIDEN?
Svaret på den frågan får vi dels av Jesus själv i det som vi kallar för ”Missionsbefallningen” i (Matt. 28:18-20) om att göra alla folk till hans lärjungar. Den helige Ande har kommit för att påminna om allt vad Jesus sagt (Joh. 14:26) och överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom.” (Joh. 16:8-9).
Dessutom får vi svaret genom apostlarnas undervisning i de olika breven, Där får vi veta vad synd är, vid dess rätta namn, att vi alla är syndare ,( Joh. 16:8, Rom. 1:18-21, 1Joh. 1:8, ). Vi behöver alla bekänna vår synd, få förlåtelse och bli befriade från vår skuld inför Gud och bli födda på nytt. (Joh, 3:3).
Det stora behovet idag, i vår oroliga värld, där många människor lider av ångest och oro inför framtiden är ett klart och tydligt evangelium om Jesu Kristi försoning. Att det genom honom finns förlåtelse och befrielse till ett lyckligt liv, här i tiden och ett hopp för evigheten. Ett sådant meningsfull liv finns inte att uppleva på någon annan väg, varken genom materialismen eller i nyandliga rörelser. (Apg. 4:12, Rom. 1:16).
Ofta är det behagligare att bara tala om två sidor av Gud, hans kärlek och hans nåd, än att undervisa om hans helighet. Då känner man inte av motståndet, varken från åhörarna eller från andevärlden. När man talar om att vi är syndare kan vissa känna sig avslöjade och kränkta, men det kan också leda till ett uppvaknande och omvändelse, vilket ju bör vara målet för vårt budskap, (2 Kor 7:8-10)
Det aposteln Paulus skriver till sin andlige son Timoteus: (2 Tim. 4:2-4) borde vara varje förkunnares ambition även idag: ”Predika Ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana.... Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran, utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen.
Bibeln är ju ingen vanlig bok, just därför att den är Guds Ord. Om vi läser som det står och förkunnar där efter kommer dess sanning att bekräftas. Ordet skapar nytt liv i människors inre, det renar och avslöjar tankar och motiv, (Joh. 1:3, 15:3, Hebr. 4:12-13).
Som förkunnare och kyrka har vi ett stort ansvar för hur vi förvaltar och undervisar i Guds Ord, vilket vi en dag ska göra räkenskap för. ( Matt. 12:37, Gal. 1:8-9, Jak. 3:1). Inför Uppenbarelsebokens sista tydliga ord: (Upp. 22:18-21) bör varje förkunnare ständigt pröva sitt budskap!!!
Hänvisar till teologen och författarens Olof Edsinger bok: ”Farlig för fienden”
Anita Grantinger