Vi har all orsak – ännu mer än den lilla fågeln – att lyfta upp huvudet, öppna våra ögon och se framför oss det som hände i Jerusalem den första kristna Påsken. Vi kan ”se” Jesus framför oss, hängande på det grova korset. Vi kan höra honom ropa ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!”. Vi kan ”se” hur templets förlåt rämnar uppifrån och ner och hur ett mörker sänker sej över jorden i 3 timmar, när Jesus ger upp andan.
Men vi kan också ”se” graven som är tom på söndagsmorgon, vi kan ”se” trädgårdsmästaren som inte är en trädgårdsmästare, när han talar med den gråtande Maria. Först när han säjer hennes namn: ”Maria” känner hon igen honom. Det är ju Jesus! Han har uppstått från de döda! Den Uppståndne vill kalla också oss vid vårt namn. Han säger det kärleksfullt och vill kalla oss till att tro på honom och följa honom genom hela livet. Han dog för vår frälsning och han lever för att vi skall kunna leva i den frälsningen, alla dagar!
Välsignade dagar, i väntan på Påskens under!
Kaikka Växby