…här sitter jag vid datorn. Det är så enkelt. Och så ensamt!
Jag läser i Apostlagärningarna (4:46) om de första kristna att De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. Det är lätt gjort att vi missar det alldagliga och enkla i den bibelversen. … i templet – det låter så högtidligt. …bröt brödet – vi hört så många gånger att det syftar på nattvarden som vi gjort formell och svartklädd. Vi behöver tränga igenom de gamla bilderna och se hur de första kristna höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.
Ensam seglare i främmande hamn
Jag var fjorton år när jag började gå regelbundet i gudstjänsten. Och jag kan inte minnas att det en enda gång var kyrkkaffe i min hemförsamling. Premiären för mig var när jag börjat studera i Göteborg och jag en gång följde med mina studiekamrater till Norska sjömanskyrkan. Gudstjänsten var annorlunda men de gick dit för att få höra tonen hemifrån. När gudstjänsten var över drogs ena väggen åt sidan och vi kom rakt in i läsesalen och kaféet. Jag minns mycket klart min spontana reaktion: ”Så här vill jag ha det när jag blir församlingspastor.”
Andra gången var ett halvår in i församlingstjänsten. På vinterhalvårets enda lediga söndag åkte vi till Helsingfors. Min fru ville gärna gå och träffa sina gamla vänner i hemförsamlingen vid Fredrikstorget i Helsingfors. Eftersom det finska språket var ett definitivt hinder för mig på den tiden, gick jag i stället till Anglikanska kyrkan som samlades på andra sidan torget. Där intogs kyrkkaffe på stående fot, så jag kom att prata med flera människor som också de vara ensamma seglare i främmande hamn.
I hamn efter pandemin
Koronan har förändrat vårt samhälle radikalt. De flesta människor går varken till banken eller kyrkan. Körer har gett upp, föreningar har tappat sina aktiva medlemmar… Runt omkring oss går ensamma seglare som letar efter en sjömanskyrka där de kan känna igen den himmelska tonen.
Så som samhället utvecklas, kommer det att bli mer och mer viktigt att vi är tillsammans. Att vi bestämmer träff vid brödutdelningen och kommer till kyrkan. Kyrkkaffet är lika viktigt som själva gudstjänsten! Man kan tänka: Vad är det för märkvärdigt i det? Jo, det är när vi är tillsammans som vi är riktiga människor, inte effektiva robotar som klarar allting själva via nätet. Och det är när vi är tillsammans som Jesus är mitt ibland oss.
Hans Växby
hans.vaxby@gmail.com
foto: YukiNoSato
PS.
Kolla gärna Vasas hemsida! http://vasametsku.fi/sv/hem/