I Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, beskrivs himlen som en stad som är fylld av Guds närvaro och som skimrar av skönhet. Portar gjorda av pärlor och gator av guld. En plats där det inte längre finns sjukdomar och ingen mera gråter. Uppenbarelseboken 21:4
Profeten Jesaja i Gamla testamentet föreställer sig ett land där fred och rättvisa råder. Där till och med naturen har kommit till ro, så att ”kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem”. Jesaja 11:6
De afrikanska slavarna som slet på bomullsfälten i Nordamerika på 1700- och 1800-talen föreställde sig att de i himlen skulle få det som de nu saknade. ”Jag kommer att få fina kläder. Alla Guds barn får nya kläder och skor när de kommer till himlen.” (www.bethsnotesplus.com/2015/06/heaven-heaven.html)
Det som jag tror kommer först för många människor är hoppet att få möta nära och kära som gått före över tidens gräns.
Min svenske favoritpoet, Nils Ferlin, skriver att han nog kommer att sakna de vita björkarna och den lilla grå fågeln som sjunger. ”Men,” erkänner han, ”den vackraste dagen som sommarn gav, har det hänt att jag längtat dit.”
Ja, det är svårt att komma undan. Ingen av oss går och tänker på himlen hela tiden. Men ibland drabbas vi av längtan bort från allt det bristfälliga och onda som finns i den här världen och till det som är fullkomligt, vackert och gott.
De flesta föreställningar om himlen, både Bibelns och våra egna, liknar kanske mest drömmar och poesi. Men Paulus har en kort beskrivning som samtidigt är både den sakligaste och den underbaraste jag vet.
Paulus var ju en av de första missionärerna och vi kan läsa i Apostlagärningarna i Bibeln om allt han utsattes för. Det var tuffa tag! Och det är inte underligt att han funderar på hur länge han kan undvika martyrdöden. Kommen så långt i sina tankar skriver han: ”Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här.” Fil 1:23-24
Att vara hos Kristus – det är så jag föreställer mig himmeln! Alla andra beskrivningar faller på att det mänskliga språket inte räcker till för att beskriva något som är så mycket mer än mänskligt. Att vara hos Kristus blir därför i all sin enkelhet den mest uttömmande och sakliga beskrivning av himlen.
Samtidigt är ”att vara hos Kristus” den mest underbara beskrivning av himlen också när det kommer till skönhet, förhoppningar och drömmar! I den beskrivningen skymtar jag det som inga ord kan beskriva. Denne Jesus Kristus, som jag lärt känna i Bibeln och fått vandra ett långt liv tillsammans med, blir det första jag får se på andra sidan! Det är han som står där, breder ut sina armar och säger: Välkommen!
Hans Växby
hans.vaxby@gmail.com