Örnen och boet

05.04.2022 kl. 11:29
Bibelns örntexter återvänder jag regelbundet till. Ta tex den här: ”Som en örn väcker upp sitt bo och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar...” (5 Mos. 32:11). Bilden som tecknas är örnen som susar över boet och gör allt för att locka sina ungar att flyga. Förstås ligger det inbyggt i örnungen att den ska ut och pröva vingarna, den kanske tom längtar efter det, innerst inne. Men något i texten får mig att tänka att det kan finnas en viss tveksamhet hos ungen som gör att örnmamman verkligen behöver väcka upp boet och ungen. Texten talar om hur hon svävar över örnhemmet för att få något att hända.

Guds miljö för oss är aldrig boets trygghet, ändå är det inte ovanligt att vi fastnar där och till och med tycker det är det naturliga. Jesaja profeterar: ”...de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar” (40:31). Vi är skapade att våga, att lyfta, att dra vidare. Det ligger inbyggt i oss som troende. Skulle urkyrkan ha prioriterat boet och stillheten i det skulle vi inte vara kristna idag. Istället läser vi om modiga initiativ, resor till nya länder och hjärtan som brinner oupphörligt. Det ligger i vår natur och i vår kallelse att inta nya områden med kraft. Örnen är vår förebild.

Örnen har fantastiska egenskaper och de är dessutom många. Örnen är byggd för att vila på vinden. Den har en fruktansvärt skarp syn: den kan uppfatta små rörelser hos en kanin på mer än två kilometers avstånd. Den kan flyga med en hastighet av 200 kilometer i timmen. På natten kan den se många, många gånger bättre än vi gör i mörker. Den bygger sitt bo på höga höjder med perspektiv och utsikt, inte i någon falsk trygghet nära marken. Och det finns en kraft hos örnen som är fascinerande.

Job, som höll på att drunkna i sina egna tuffa omständigheter och sin frustration sa: ”Jag tänkte då: ’I mitt eget bo ska jag dö’” (29:18). Han var helt klart på väg att fastna där. Vem av oss har inte hunnit tänka så? Men Gud hade andra planer för Job – det sista kapitlet i hans bok är en fantastisk berättelse om återupprättelse.  Den tanken får du ta emot idag. Det finns ingen orsak att förvänta att du ska dö i boet. Du har en framtid och ett hopp. Ställ dej på boets kant och låt vingarna lyfta dej vidare.

Camilla Klockars 

Camilla Klockars

Det där med mössor...

I skrivandets stund är vi i april och det blir så småningom dags att avsluta säsongen att använda mössa och ta fram kepsarna istället. Eller att använda en tunnare ”pipo” (som vi säger i Österbotten) som är gjord av bomull istället för tjocka vintermössor. På hösten köpte jag en ny vinterjacka och i samma veva förnyade jag också vintermössan eftersom de var på specialpris. Det var roligt att ha en fräsch mössa med lite glitter på istället för den gamla jag hade tidigare.Läs mera »
22.04.2022 kl. 09:29

Kristus är uppstånden - Han är sannerligen uppstånden!

Kristus on ylösnoussut - totisesti ylösnoussut! Christ is risen - He is risen indeed!Läs mera »
17.04.2022 kl. 10:04

Det händer i tystnaden

Vi lever i en ordrik, verbal tid och det finns bakgrundsmusik och underhållning lite överallt. Det har fått mig att mer och mer uppskatta den välsignade tystnaden. När jag var liten och sjöng i kör lärde vi oss: ”All musik börjar med tystnad”. Så tänker jag fortfarande. Allt välsignat börjar ofta med tystnad.Läs mera »
15.04.2022 kl. 14:21

Dröm med mig

Jag slötittade på en del av svenska eurovisionsfinalen. Men jag blev klarvaken när det kom till mellanakten. Vanligtvis är det ett humoristiskt shownummer som är lätt att klara sig utan. Men den här gången stod den unga svenska poeten Sara Nazari och framförde det hon kallar Spoken word. En tre och en halv minuter lång dikt rakt upp och ner utan åthävor! Den hette visserligen Dröm med mig, men hon stod för det enda som hade med vår vardagsverklighet att göra i en enda lång kväll av glitter och verklighetsflykt.Läs mera »
25.03.2022 kl. 10:25

Nytt från Home of Hope

Läs det senaste nyhetsbrevet och kolla in videon med Tsungi som bl.a. bott på Home of Hope och är på slutrakan av studierna.Läs mera »
29.03.2022 kl. 08:00

Vi ber för Mocambique!

Inkommande söndags kollekt tillfaller Mocambique. Pandemin har satt käppar i hjulen för vårt planerade projekt Livets frö. Nedan redogörs kort hur projektet kom till och nuläget.Läs mera »
20.03.2022 kl. 09:35

Frid Vänner!

Denhär vintern har jag tänkt mycket på frid, den tredje ingrediensen i kakan Andens frukt Gal 5:22, om liknelsen tillåts. Jag har tänkt på hur viktigt det är att vi har frid, inte stressar och ”håsar” fram. Det är så mycket som då riskerar att gå fel och gå sönder. Vi märker inte hur saker kunde göras på ett enklare sätt, vi blir irriterade på mänskor i vår omgivning. Helt allmänt blir det lätt så att vi tillför väldigt lite, positivt i alla fall.Läs mera »
18.03.2022 kl. 08:21

Seriously?

Seriously? Menar du det? Riktigt på allvar? Läs mera »
26.02.2022 kl. 10:56

Biskop Christians herdebrev med anledning av de tragiska händelserna i Ukraina

Frid lämnar jag åt er Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. Joh 14:27Läs mera »
25.02.2022 kl. 13:04

Årsboken 2021

Årsboken 2021 finns nu i som elektronisk fil, har du inte fått den per e-post och vill ha länken, kontakta samfundssekreteraren@metodistkyrkan.fiLäs mera »
17.02.2022 kl. 15:52

Varför är inte våra kyrkor fullsatta?

Jag går i kyrkan varje söndag – vissa söndagar predikar jag och andra inte, men jag går i kyrkan alla söndagar. Jag går i kyrkan också de söndagar jag inte har lust. Varför gå i kyrkan? Varför? För att jag behöver det. Gudstjänsten är en central del av mitt liv – att vara i Guds närhet, lyssna till hans ord, be och ta emot nattvarden. Läs mera »
13.02.2022 kl. 15:16

Volontärresa sommaren 2022?

Känner du någon eller går du själv i tankar på att resa på volontärresa? Möjligheten finns att delta i TNC:s (The Nyadire Connection) team till Nyadire, Zimbabwe i slutet av juni/ början av juli. Mer info av undertecknad eller av Ida Ala-Heikkilä, ida.alaheikkila@outlook.com. Ida var på volontärresa med TNC sommaren 2019 och berättar gärna om sina erfarenheter.Läs mera »
10.02.2022 kl. 19:20

En stilla bön

5 år är han min son. Han är frågvis och en riktig svamp. Med svamp menar jag en som samlar på sig mycket kunskap, suger in allt han hör och lär sig. Han vet mycket. Han kan mycket.Läs mera »
04.02.2022 kl. 18:34

Varför hade ingen bråttom?

Jag var på gudstjänst i Borgå i söndags och lade märke till en intressant sak. I slutet informerades vi om att det traditionsenliga kyrkkaffet var inställt. Coronarestriktionerna tillät oss att hålla gudstjänst, men inte att ha en samling där vi satt mitt emot varandra runt bord och utan masker. Det var inte svårt att acceptera, men ingen skyndade sig hem. Alla hittade någon som vi gärna ville hälsa på och prata en stund med. Några kom överens om att gå och köpa ”take away” och kom tillbaka för att äta sin lunch tillsammans. Jag skulle iväg till en ny gudstjänst i Lovisa, men inte heller jag gjorde mig någon brådska. Hur kom det sig?Läs mera »
28.01.2022 kl. 10:03

Förnyelse efter urkristet mönster

Församlingen i Antiokia var en lekfolksförsamling, grundad av lekfolk och hållen vid liv och styrd av lekfolk. Gravitationscentrum i denna församling var lekfolket. Heltidsarbetarna i den kristna rörelsen, Paulus och Barnabas, var ”församlingens gäster” eller ”levde i gemenskap med församlingen där” (Apostlagärningarna 11:26 enligt två engelska översättningar). De utövade ingen överhet över den lokala församlingen, inte heller ledde de församlingen. De var ”gäster”, ”i gemenskap med församlingen”. Detta stämmer överens med det uttalade syftet och meningen med de olika ”gåvor” som Gud gav.Läs mera »
21.01.2022 kl. 09:19

Det är något speciellt med nyår – också ett Covid-nyår

Trots nästan två års liv under trycket från en global pandemi, har jag outsläcklig tro och hopp för Metodistkyrkan i Norden och Baltikum. Trots allt har målmedvetna församlingar, pastorer, diakoner och andra ledare tjänat människor i sin närhet långt utöver det vanliga.Läs mera »
14.01.2022 kl. 11:02

Mod trots stormen

År 1873 skriver Horatio Spafford sången ”It is well with my soul”. Innan han gör det händer tre dramatiska saker i hans liv. Hans fyraårige son dör i den stora branden i Chicago och samtidigt blir han själv ruinerad. Två år senare planerar han att åka till Europa med sin familj. I sista stund skickar han familjen på en båt tidigare medan han själv ska fixa några saker relaterade till det ekonomiska nederlag han just upplevt. På Atlanten krockar skeppet på vilket frun och barnen finns och Spaffords alla fyra döttrar dör. Frun, som räddas, skickar honom ett telegram med orden ”Saved alone”. Kort därefter, när Spafford reser för att träffa sin sörjande fru, blir han där på Atlanten inspirerad att skriva nämnda sång. Läs mera »
10.01.2022 kl. 11:11

Zimbabwe i våra tankar på trettondagen 6.1.2022

2022 vill vi i rådet för mission lyfta fram betydelsen av utbildning. Vi stöder speciellt två olika utbildningar: 1) understöd till klassen för barn med hörselnedsättning. Eleverna kommer ofta långt ifrån och bor på internat i Nyadrie.Läs mera »
03.01.2022 kl. 11:08

Önskar dej ett välsignat år 2022!

Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken. Jes. 43:18-19Läs mera »
01.01.2022 kl. 17:14

Vem har helhetssynen? Och tillgång till en kraft och ett hopp som kan bryta dödläget och sätta ord på vår dröm om en rimligare värld?

Polarisering är en ohyra. Förr räckte det med att man brottades med grannens pojke så hade man det. Idag räcker det med att titta på amerikanska nyhetssändningar eller hamna i ”fel” tråd på sociala medel så har man fått det. En svårare ohyra att handskas med. Tvånget att ta absolut ställning, för eller emot, ja eller nej. Den påtvingade och destruktiva polariseringen. Läs mera »
29.12.2021 kl. 09:37

TNC 15 år!

TNC (The Nyadire Connection) som rådet för mission samarbetar med, har jobbat med olika projekt i 15 år på Nyadire missionsstation i Zimbabwe.Läs mera »
05.12.2021 kl. 10:01

Bakåt eller framåt?

För några månader sedan fick jag till min stora glädje tag i ett exemplar av den ABC-bok jag hade när jag var liten. Skatten fanns på ett antikvariat i Sverige och eftersom jag många gånger tänkt på den under alla dessa år beställde jag den. Det jag insåg när jag fick hem boken är att man i minnet väldigt lätt förskönar bilder från det förgångna. Läs mera »
28.11.2021 kl. 11:11