I församlingarna odlar vi en hel del, vi odlar visioner, atmosfär, stämning, tänkesätt, gudstjänster, prioriteringar och mycket annat. En av de stora utmaningarna vad gäller de flesta växter man odlar är att man varje år behöver börja på nytt. Man gräver i jorden, man plockar bort ogräs, man skaffar nya spännande frön och man sköter om det nya man sått. Och man gör det varje år. Man kan inte tänka att de frön man lät droppa ner i marken för två år sen säkert gör ett gott jobb ännu den här våren. Odlingen kräver att man årligen jobbar med jordmånen och skaffar färska frön. Annars blir man utan skörd. Dessutom behöver man ta tag i ogräset, hela tiden, sommaren igenom. Detsamma borde gälla i församlingen. Det är en utmaning.
Jeremia får en radikal presentation av sin kallelse då han ska sätta igång. Gud säger: ”Jag sätter dej idag över folk och riken för att rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera” (1:10). Fyra av verben Gud använder kunde ses som negativa eller utmanande, de två sista är positiva och står för sådant vi oftast gillar. För att kunna bygga upp och plantera behöver Jeremia först rycka upp, bryta ner, förgöra och fördärva. Han behöver städa, ta bort allt det som i praktiken kan hindra och förstöra den kommande odlingen. Han behöver röja och rensa. Allt detta för att förbereda marken för en så god skörd som möjligt.
Detta kunde vara värt att meditera lite över. Många av oss är, både bildligt och konkret talat, ganska bra på att spara grejer i skåpen. Ett och annat blir kanske också kvar i församlingens gamla jordmån allt eftersom åren går. Vår familj har under åren flyttat ett antal gånger och när vi senast gjorde det märkte jag att 11 stora bananlådor fulla med allt möjligt stod oöppnade i förrådet. Det hade de gjort i 9 år, sedan den förra flytten. Jag slängde i praktiken det mesta, utan att gå igenom det för noggrant. Hade jag gjort det skulle kanske det lilla hjärtat ha rörts och mycket av skräp och onödigheter hade sparats.
”Se jag gör något nytt”, säger Gud genom profeten Jesaja (43:19). Frågan är om vi klarar den tanken.
Camilla Klockars