Det började när han var pastor i Ekenäs och ibland åkte till Borgå för sammanträden. Det var när han då reste genom det nyländska landskapet som kom det en aning om att Gud ville använda honom till något speciellt. Undan för undan tog drömmen form. ”Om du har haft en dröm i tio år och den inte ger vika, är det stor chans att den är från Gud.”
Inför starten är det tre ord som blivit viktiga för honom. HEM med hänvisning till Paulus som i Rom tog emot alla som kom till hans bostad (Apg 28:30-31), INKARNATION, som inte bara handlar om att Guds son kom till oss som människa, utan också att vi är kallade att med våra liv gestalta Ordet (1 Tess 1:4-5) och MOTSTÅND med hänvisning Paulus som berättar att han i Efesos hade en stort och omfattande arbete, men också att motståndarna var många (1 Kor 16:8-9). Andreas Forsbäck avslutade med en vädjan: ”Be också för mig, att ordet ges mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt förkunnar evangeliets hemlighet.” (Ef 6:19).
Biskopens tal blev en vändning
Konferensen började på fredagen och fick en trevande start. Namnuppropet blev omständligt och samtalen spretade åt olika håll. Men allt fick en vändning när biskop Christian Alsted fick ordet. Han skulle egentligen ge en bakgrundsredovisning till följande dags gruppsamtal, men la sina anteckningar åt sidan och talade det som konferensen behövde höra. ”Det finns en djup andlighet i den här konferensen och jag hör att ni vill komma närmare Jesus. Men jag undrar om inte er strävan att komma närmare Jesus blir ett hinder för att ni skall göra just det. Det vi verkligen behöver är att komma nära människor. Då kommer vi att märka att Jesus är där människor är och att vi då också kommer närmare Jesus.” Talet blev en vändning och nu kändes det att konferensen börjat på riktigt.
Bygga eller bevara
Huvudtalare under konferensen var pastor Lilian Lytz från Sionförsamlingen. På lördagsmorgonen utgick hon från sin egen erfarenhet, skillnaden mellan att flytta in i ett hem där inget fick ändras på och inspirationen med att få bygga om och förnya den gamla stugan en funktionell sommarbostad. På kvällen redogjorde hon först för kampen mellan kung Balak och profeten Bileam i 4 Mosebok kapitel 22-24.
Kungen försökte förgäves få Bileam att förbanna Israels folk, men det gick upp för Bileam att han inte kunde förbanna det Gud välsignat. Och det är vår uppgift att välsigna. När vi möter motstånd är det vår uppgift att välsigna. När vi har att göra med en människa som vi har svårt med är det vår uppgift att välsigna. Det finns alldeles för mycket gnäll och kritik i vår tid. Vår uppgift som kristna är att välsigna.
Handledning får kosta
Distriktsföreståndarna skrev i sin rapport att de ”vill uppmuntra till bruk av extern expertis i form av arbetshandledare, coacher och andra professionella resurspersoner. Vi kan stöda församlingarna genom att leta reda på sådana möjliga resurspersoner och kontakter.” Men under förhandlingarna påpekades att det i budgeten inte finns några pengar för sådant. Man efterlyste också en precisering av vad slags handledare det kan tänkas finnas stöd för. En rådgivande omröstning visade det finns ett odelat stöd för att handledning får kosta. Och kyrkostyrelsen fick i uppdrag arbeta vidare med detta.
I kyrkostyrelsen ska man också arbeta vidare med att förbereda kyrkan för kommande utmaningar genom fortsatt visions- och strategiarbete, att
vidareutveckla kommunikationsstrategin och att förverkliga den långsiktiga placeringsstrategi årskonferensen godkände.
Förhandlingarna dolde ingalunda de problem och akuta utmaningar kyrkan står inför. ”Om inte något sker kan vi om några år ha mycket pengar och inga församlingar,” var ett allvarsord som uttalades. Och några enkla lösningar utlovades inte, men konferensen var en påminnelse på djupet om vem det är vi tror på och tjänar. ”Ett ord,” som var Årskonferensens tema hämtat från Lukas 7:7, från vår Herre kan förvandla både enskilda och församlingar.
5 av de 10 senaste
Pastor Camilla är en glad konferensvärd. Hon ”älskar” att ordna konferens och har varit värd 5 av de senaste gångerna. Nästa årskonferens blir i Grankulla, men ingen har något emot att komma tillbaka till Vasa om två år. Konferensen var mycket väl planerad och det fanns flera mindre och större team med olika ansvarsområden. Inte minst lovsångsteamet lämnar efter sig ett fint intryck med sin vackra sång och sköna musik.
Första klass och ny pastorsfullmakt
Söndagsgudstjänsten var en högtid, även om den traditionella pastorsprocessionen saknades. Vid en enkel ceremoni tilldelades Monica Lundgren lokalpastorsfullmakt. En lokalpastor är en medlem som ges fullmakt att förvalta sakramenten och utöva pastoral tjänst i den lokala församlingen. Monica Lundgren har på många olika sätt redan tjänat i kyrkan, sedan december i fjol som församlingsarbetare. Nu fick hon pastoral utnämning till tjänsten i Grankulla.
Biskop Christian hade ett allvarligt budskap på sitt hjärta vid avslutningen av konferensen. Han utgick från missionsbefallningen sådan som den är formulerad i Markus evangelium: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.” Medan de andra evangelisterna i Bibeln koncentrerar missionen till människor i hela världen, betonar Markus att Jesus inkluderade hela skapelsen i uppdraget. Redan Jesaja profeterade om detta. I sin vision om Den rättrådige härskaren ser han: ”Rättvist dömer han de svaga, med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet… Då skall vargen bo med lammet, pantern ligga vid killingens sida. Kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem. Ingenstans på mitt heliga berg skall ske något ont eller vrångt, ty kunskap om Herren skall uppfylla landet, liksom havet är fyllt av vatten.” (Jes 11:1-9) Och Paulus skriver: ”Skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras.
Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.” (Rom 8:19-23) Vår kallelse inkluderar hela skapelsen. Därför är vårt sätt att leva, förvaltningen av jordens resurser och fördelningen av tillgångarna en samvetsfråga. ”Vi i västvärlden åker i första klass.
Vi belastar jorden mest samtidgt som de som belstar jorden minst betalar mest,” påminde biskop Christian och avslutade med orden genom profeten: ”Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas.” (Jes 58:1-9)
Hans Växby
