Berättelserna i Nya Testamentet är många. Det är inte sällan Paulus omnämns som mannen på knä, i olika situationer. Vi kan ta tre exempel. Han har just berättat för åhörarna, denna gång de äldste i Efesos, att krävande tider ligger framför. Sen står det: ”När Paulus hade sagt detta, böjde han knä och bad tillsammans med dem alla”. (Apg. 20:36). Några verser senare står det på nytt: ”...på stranden böjde vi knä och bad” (Apg. 21:5). Till hela församlingen i Efesos säger han: ”Därför böjer jag mina knän inför Fadern, han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn” (Ef. 3:14).
Vad uttrycker vi när vi knäböjer? Vi uttrycker ödmjukhet: ”Här är jag och jag böjer mig inför Dig, Gud”. Vi uttrycker behov: ”Herre, förbarma Dig över mig”. Vi uttrycker respekt: ”Gud Du är stor och jag beundrar Dig”. Böjda knän är en tydlig signal: Här är det en som ber. Här är det en som säger: "Gud, jag kan ingenting men Du kan allt". Vi kunde också säga: När vi inte böjer våra knän i bön, inte reser oss för att tillbe då uttrycker vi absolut ingenting rent fysiskt med vår kropp. Ingenting. Det kan i och för sig vara okay, eftersom Gud ser det som finns i våra hjärtan och det som pågår där. Men signalen i Bibeln är tydlig: Många är de som ber på knä och Ordet uppmanar också till det. Jag tänker på psalmisten som säger: "Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä" (95:6). Knäböjandet blir en bekännelse i sig: Jag böjer mig inför Dig, Herre. För mej räcker allt detta som argument, det stimulerar, attraherar och får mig att tänka: Jag vill lära mig böja knä.
Det berättas att en Dr Orr på 1940-talet tog sina studenter till det hus i England där John Wesley i tiden hade bott. Det sista rummet de gick in i var Wesleys sovrum. Vid sängen syntes en nött golvmatta, två tydliga märken av böjda knän. Efter en stund i rummet gick de tillbaka till bussen. Dr Orr märkte då att en av studenterna var borta. Han gick tillbaka och hittade den unge mannen på golvet – på knä. Det var Billy Graham! Han bad: “Do it again, Lord! Lord, would you do it again?! And would you do it again with me?!” Alltså: ”Gör det på nytt Herre, kan Du inte göra det på nytt och göra det med mej?!”
Jag vill lära mig söka Gud i bön, starkt och ofta. Och jag vill träna mina knän, det är nämligen något som drar nu. Det finns något oerhört lockande i det vi läser om i Daniels bok: ”Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt gick han in i sitt hus. På övervåningen hade han fönster öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen och bad och tackade sin Gud, precis som han tidigare brukat göra” (6:10). Kanske du också vill det, som Daniel?
Camilla Klockars