Fånga Andens vind

27.05.2022 kl. 22:17
“När förändringens vindar börjar blåsa, bygger några vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar,” lyder ett kinesiskt ordspråk.

På pingstdagens morgon var lärjungarna bakom lås och bom, upptagna av sig själva och varandra. De gick igenom sina erfarenheter och misslyckanden. Jag föreställer mig att de talade om Jesu uppståndelse och om vad han menat med att de skulle vänta i Jerusalem tills de skulle få kraft från ovan. De hade redan väntat tio dagar och visste inte hur länge de skulle vänta. Nu hade det blivit Pingst, som utgjorde avslutningen av påskfirandet och en tacksägelsefest över Guds lag och De tio budorden.

Plötsligt var väntan över – det kom hastigt, överväldigande och starkt. Det hördes plötsligt ett dån som av en stormvind som fyllde hela huset, tungor som av eld kom över dem alla, både män och kvinnor. De blev alla fyllda av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. (Apg 1: 14 och 2:1-14). Andens vind blåste och i stället för vindskydd började de bygga väderkvarnar. 

Under pingsten firade judarna att de fått lagen och blivit ett folk, Guds folk. För Jesu efterföljare markerar pingsten att Gud skapet ett nytt folk, som så småningom började kallas kristna. Pingsten markerar kyrkans födelse, fast det säkert var en annorlunda kyrkan än de välorganiserade samfund vi känner till idag med utbildade präster, gudstjänstordningar, byggnader och aktiviteter – och till och med stora skärmar och streaming. 

Jesus hade varit själva centrum för deras gemenskap. De hade följt honom, lyssnat till honom, iakttagit honom och lärt av honom. Nu skulle de bli hans vittnen, skulle göra män och kvinnor till hans lärjungar, döpa dem i Faderns, Sonens och den Helige andes namn, lära dem allt de själva hade sett, hört och lärt av honom. Och han skulle vara med dem som Helig ande – överallt och alltid. 

På en dag växte deras antal från 120 till över 3000 människor (Apg 2:41). De blev en rörelse som fortsatte att växa explosivt och som lärjungarna och några få till blev ansvariga för. De första lärjungarna valdes att hjälpa de många människorna att bli Jesus-efterföljare. Det var en enorm uppgift som snart visade sig ännu svårare eftersom det var ett starkt motstånd från både det judiska samhället och de romerska myndigheterna. 

De första metodisterna hade en liknande upplevelse på Nyårsdagen 1739. Det var 60 personer i det så kallade Fatter Lane-sällskapet som hade varit i bön hela natten. ”Omkring klockan tre på morgonen, medan vi ännu bad, föll Guds kraft så mäktigt över oss att många ropade av glädje och många föll ner på golvet. Så snart som vi hämtat oss från den överraskande och respektingivande närvaron av Guds majestät brast vi alla ut i sång.” Så skriver John Wesley i sin dagbok om upplevelsen. 

Denna erfarenhet av den Helige ande var nyskapande. Wesley hade varit upptagen av sitt eget andliga liv, nu vändes hans uppmärksamhet till andra. Två månade senare predikade vännen och medarbetaren George Whitfield ute i det fria för de fattiga gruvarbetarna i södra England. Han inbjöd Wesley att komma och se vad som höll på att ske där. Wesley var tveksam. Han menade att gudstjänster ska hållas under ordnade förhållanden i kyrkan. Dessutom var han mån om sitt yttre och ville inte smutsa ner sina kläder. Han var introvert till sin läggning och satt hellre i biblioteket än var ute bland vanligt folk. Men trots de många invändningarna verkade den Helige ande i honom. Och när han såg de många människorna och hur de reagerade på budskapet om Jesus, insåg han att detta var Guds verk och att det var detta som var deras kallelse.

Wesley erkände sin avsky mot att predika ute i det fria, men han insåg också att det han såg var Guds verk.

"Klockan fyra på eftermiddagen samma dag gav jag efter och började med det avskyvärda att predika frälsningens glada budskap utefter vägarna. Från ett litet stånd nära staden räknade jag ungefär 3000 människor. Bibelordet jag använde var: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga.”

Pingsten öppnar våra hjärtan och våra sinnen för nya perspektiv. Det finns en värld där ute. Det finns människor där ute…

Lärjungarna hade varit upptagna med sin egen gemenskap. De föredrog sitt eget och föredrog säkerheten. På samma sätt kan kyrkor stänga in sig i sig själva och bli självupptagna, fokusera bara på sig själva och att hålla fast vid och stärka det de redan har. Men vi vet alla vad som händer med ett hus som varit stängt en längre tid utan någon vädring, Det blir tung luft, kvavt, fuktigt och illaluktande.

När Andens vind blåser kan det vara frestande att bygga vindskydd, krypa ihop och stanna inomhus. Men de första kristna och de första metodisterna byggde väderkvarnar. De lät sig sättas i rörelse och de förvandlades av Andens rörelse. Låt oss göra detsamma!

Anden föll över dem och från det ögonblicket blev de modiga och beslutsamma. De talade med fasthet och styrka – och inte minst med en insikt som är mycket mer än kunskap, förståelse och erfarenhet. Anden hade fått bitarna att falla på plats. Petrus höll sin första predikan med insikt och mod och den gjorde djupt intryck på dem som lyssnade. Vad ska vi göra? frågade de. Omvänd er, börja gå i en ny riktning, låt döpa er och få förlåtelse för allt ni gjort fel. Då får ni den Helige ande som gåva. Detta gäller för er och för alla folk. (Apg 2:14 ff)

Det dröjde inte länge förrän fångenskap och avrättning blev följden av att tala högt om Jesus och hans rike. (Apg 4:1-22) Men när det gäller att älska alla människor, skydda de svaga och ta hand om dem som är i nöd kan vi inte kompromissa. När det handlar om att stå upp emot orättvisa, obarmhärtighet, hjärtlöshet, girighet, själviskhet och självtillräcklighet kan vi inte vara tysta. 

Det är förändringens Ande, förnyelsens Ande och förvandlingens Ande som blåser på pingstdagen. Det finns inte tid att bygga vindskydd. Nu måste vi bygga väderkvarnar och vi måste bygga många.  Det finns miljoner människor omkring oss som måste få höra, se, smaka och känna att Jesus, Guds son har kommit till världen, att han levde, dog och uppstod – och att han reservationslöst och obegränsat älskar alla människor i världen. 

Jag för min del är villig att bli som vem som helst och att göra vad som helst för att åtminstone någon ska lära känna Jesus (1 Kor 9:19-23). Jag tänker på samma sätt, jag är villig att göra vad som helst för att åtminstone någon ska lära känna Jesus Kristus… Och när Andens vind blåser vill jag bygga väderkvarnar.

Biskop Christian Alsted

Respons

Den här hösten har jag tänkt en del på det lilla ordet respons. När Jesus sänder ut sina lärjungar den första gången används ett intressant uttryck. Det syns inte i de normala bibelöversättningarna, men det grekiska ord som används i grundtexten, ordet ”axios”, kan översättas på ett flertal sätt och därför öppna vyer.Läs mera »
22.09.2022 kl. 09:07

Kristna är oense – men enhet är inte ett val

"Endast i människornas omvändelse finns det hopp för världen", så började Jonathan Welby, ärkebiskopen av Canterbury, sin hälsning till kyrkornas världsråds generalförsamling. Och jag tror, att de flesta höll med. Men när representanter från mer än 320 kyrkosamfund från olika delar av världen möts finns det mer än tillräckligt att vara oense om. För kristna tänker och tror olika, så har det varit ända från början, oenigheten finns i Nya testamentet och genom hela kyrkohistorien. Är det möjligt att vara oense och ändå leva i enhet med varandra? Är enhet i mångfald möjlig.Läs mera »
16.09.2022 kl. 12:26

Att behålla friden

Friden, ja det räcker till att begrunda den ur många synvinklar. I sommar har jag, av förekommen anledning, tänkt på att bevara friden, kanske fred.Läs mera »
09.09.2022 kl. 17:24

Vi är de

Vid ett besök i USA kom jag att samtala med en man som var ganska kritisk mot sin Metodistkyrka. ”Vi är inte längre en väckelserörelse,” sa han, och jag kunde hålla med honom om mycket av det som han menade vi hade tappat bort. Men så sa han: ”Förfallet började med att den Sociala trosbekännelsen kom in i vår kyrka vid förra sekelskiftet.” Det han hänvisade till började med att…Läs mera »
02.09.2022 kl. 07:00

Du - ett lejon?

En av mina favoritförfattare, Henri Nouwen, delar i en av sina böcker en berättelse om en skulptör som arbetade med hammare och mejsel på ett stort marmorblock. Medan han jobbade stod en liten kille och betraktade arbetet. Stora och små bitar av sten föll i alla riktningar i rummet. Pojken förstod ingenting. Några veckor senare när han kom tillbaka såg han till sin förvåning att ett stort, kraftfullt lejon stod på marmorstenens plats. Med stor förtjusning ropade han: ’Hur kunde du veta att det fanns ett lejon i stenen?’Läs mera »
14.08.2022 kl. 16:30

Går det att reparera?

I sin bok Tritonus återger Kjell Westö ett samtal mellan Brander och en invandrare. ”… nu ber jag inte alls längre.” Brander blir förlägen. Han hade för sig att bönen var en helig sak för alla som bad, oavsett religion. ”Varför inte?” frågade han. ”Det är svårt att förklara, men det är nånting här hos er. Jag säger inte att jag tappat tron. Men det kändes som om mina böner inte hade någon verkan här.” Det har onekligen blivit onaturligt att be i många sammanhang. Men finns det någon bön kvar i våra kyrkväggar?Läs mera »
29.07.2022 kl. 07:26

En temperatur där nyfödda trivs

Guds rike handlar om sådd och skörd och alla som sysslat med sånt vet att temperaturen är väldigt avgörande om man vill få saker och ting att växa. Vi sår inget i jorden när snön faller i december, vi sår på våren då värmen kommit och jorden mjuknat. Detsamma är principen i det andliga arbetet, tror jag.Läs mera »
05.07.2022 kl. 14:38

Är det konstigt att man längtar bort nångång

Att kunna var nöjd med det man har är en stor konst. Finlands folk verkar vara världsbäst i det. I varje fall tror jag att den förmågan är en biträdande orsak till att Finland toppar listan över de lyckliga länderna i världen. Clash’s gamla hit ”Should I stay or should I go” är en annan sida av samma sak. Har jag nånting för att stanna kvar där jag är eller är det lika bra att jag ger mig av? Det handlar om livet – och evigheten!Läs mera »
23.06.2022 kl. 19:19

Hur mår våra odlingar?

För mej har, under de senaste åren, en av de stora upptäckterna vad gäller ord och deras betydelse varit ordet kultur. Ordet för kanske tankarna till skapande och musik, konstverk och skönheter, men kultur kommer från latinets cultura och betyder faktiskt odling.Läs mera »
03.06.2022 kl. 08:18

Glastaket

Ett glastak är en metafor som används för att beskriva hur svårt det är för kvinnor att nå toppen i yrkeslivet och på en del andra områden. Och detta trots att vi menar oss leva i ett samhälle som står för likabehandling och allas lika värde! Men det finns också ett annat glastak, lika osynligt och minst lika effektivt. Nämligen det som gör att ingen ”normal och vettig” människa förväntas tro på något annat än det som kan vägas och mätas och omfattas av det egna förnuftets kapacitet.Läs mera »
19.05.2022 kl. 23:17

En bön med potential

För lite mer än 30 år sedan läste jag en bok som verkligen lärde mig något. Insikten sitter ännu kvar. Det var Larry Leas ”Bara en timme” (Salt & Ljus 1987) och handlar om hur man ber bönen Fader vår på ett annat sätt än det vanliga. Istället för att snabbt, på en minut, be genom den beskriver Larry hur man kan be genom de ämnen som Fader vår innehåller och göra bönen till något mycket mer än en snabbis. Jag har inte kvar boken (tyvärr) så därför kan jag eventuellt missa något nu när jag skriver om den. Men du får huvudtanken.Läs mera »
12.05.2022 kl. 16:55

Små men viktiga steg framåt för den nya livsgemenskapen i Vanda

Många kyrkoforskare beskriver dagens Europa som en efterkristen kontinent. Med det avses att Europa för andra gången i sin historia har blivit ett missionsfält. Många människor känner inte Gud och deras band till kyrkan är svagt. Så är fallet också i Finland där många människor – trots medlemskap i kyrkan – i praktiken är fjärmade från den kristna tron. Det finns bred enighet inom olika kristna rörelser om att det behövs nya grepp för att nå de här människorna, men hur?Läs mera »
29.04.2022 kl. 12:24

Café öppet tre dagar varje vecka

I skolan där jag jobbar finns ett stort och fint lärarrum. Alldeles i början av vårterminen kom tre glada tjejer från klass 8 A och satte upp fina affischer på flera ställen: ”Café öppet måndagar, onsdagar och fredagar! Kom och njut av olika läckerheter! Då stöder du också vår klass! Billiga priser – också möjligt att skriva på en skuldlista!” Jag satt där och såg deras iver. Läs mera »
29.04.2022 kl. 08:10

Det där med mössor...

I skrivandets stund är vi i april och det blir så småningom dags att avsluta säsongen att använda mössa och ta fram kepsarna istället. Eller att använda en tunnare ”pipo” (som vi säger i Österbotten) som är gjord av bomull istället för tjocka vintermössor. På hösten köpte jag en ny vinterjacka och i samma veva förnyade jag också vintermössan eftersom de var på specialpris. Det var roligt att ha en fräsch mössa med lite glitter på istället för den gamla jag hade tidigare.Läs mera »
22.04.2022 kl. 09:29

Det händer i tystnaden

Vi lever i en ordrik, verbal tid och det finns bakgrundsmusik och underhållning lite överallt. Det har fått mig att mer och mer uppskatta den välsignade tystnaden. När jag var liten och sjöng i kör lärde vi oss: ”All musik börjar med tystnad”. Så tänker jag fortfarande. Allt välsignat börjar ofta med tystnad.Läs mera »
15.04.2022 kl. 14:21

Örnen och boet

Bibelns örntexter återvänder jag regelbundet till. Ta tex den här: ”Som en örn väcker upp sitt bo och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar...” (5 Mos. 32:11). Bilden som tecknas är örnen som susar över boet och gör allt för att locka sina ungar att flyga. Förstås ligger det inbyggt i örnungen att den ska ut och pröva vingarna, den kanske tom längtar efter det, innerst inne. Men något i texten får mig att tänka att det kan finnas en viss tveksamhet hos ungen som gör att örnmamman verkligen behöver väcka upp boet och ungen. Texten talar om hur hon svävar över örnhemmet för att få något att hända.Läs mera »
05.04.2022 kl. 11:29

Dröm med mig

Jag slötittade på en del av svenska eurovisionsfinalen. Men jag blev klarvaken när det kom till mellanakten. Vanligtvis är det ett humoristiskt shownummer som är lätt att klara sig utan. Men den här gången stod den unga svenska poeten Sara Nazari och framförde det hon kallar Spoken word. En tre och en halv minuter lång dikt rakt upp och ner utan åthävor! Den hette visserligen Dröm med mig, men hon stod för det enda som hade med vår vardagsverklighet att göra i en enda lång kväll av glitter och verklighetsflykt.Läs mera »
25.03.2022 kl. 10:25

Frid Vänner!

Denhär vintern har jag tänkt mycket på frid, den tredje ingrediensen i kakan Andens frukt Gal 5:22, om liknelsen tillåts. Jag har tänkt på hur viktigt det är att vi har frid, inte stressar och ”håsar” fram. Det är så mycket som då riskerar att gå fel och gå sönder. Vi märker inte hur saker kunde göras på ett enklare sätt, vi blir irriterade på mänskor i vår omgivning. Helt allmänt blir det lätt så att vi tillför väldigt lite, positivt i alla fall.Läs mera »
18.03.2022 kl. 08:21

Överraskad av Gud?

Det kan ta tid att lära känna Guds röst. Samuel fick samma tilltal tre gånger. De två första gångerna trodde han att det var prästen Eli som ropade på honom. Eli gav pojken det goda rådet att han skulle gå tillbaka till sin sovplats och be om att få tilltalet på nytt. Det säger oss något om Guds tålamod och goda pedagogik. Läs mera »
03.03.2022 kl. 10:38