Bunden vid en stolpe?

26.01.2023 kl. 15:23
Det lär vara så att om man binder en elefant vid en stolpe så länge elefanten är liten så kommer den att stå där, också senare i livet när den har blivit vuxen. Vanan vid stolpen gör att elefanten lär sig tänka: härifrån kan jag aldrig ta mig lös.

Vanan låser med andra ord benen för elefanten. Tankarna formas vid stolpen och livet och utvecklingen begränsas nästan skrattretande radikalt för ett så stort och kraftfullt djur. Det skulle inte vara någon som helst utmaning för elefanten att dra sig lös på en sekund. Ändå står den lydigt där vid det tunna snöret, bara för att tanken begränsar.

Såhär kan det också vara med oss. Ord som kanske sagts oss tidigare, ord som ifrågasatte, begränsade och låste har kapacitet att påverka långt i livet. De har makten ända tills vi själva stiger upp och säger: Nu räcker det. Ändå är det många gånger lättare att låsa sej och bygga bo i självömkan än att stiga in på ny mark. 

Men profeten Jesaja skriver och här finns ett hopp: ”Utvidga platsen för ditt tält, spänn ut tältdukarna där du bor och håll inte tillbaka. Gör dina tältlinor långa och dina pluggar starka, för du ska breda ut dig åt både höger och vänster”.  Dethär kan vara ett ord från himlen till dej idag. Idag kan du få kraft ovanifrån att utvidga området där du står och arbetar. Idag kan du få det som behövs för att, bildligt talat, spänna ut tältdukarna, utvidga ditt område, inte hålla tillbaka utan breda ut dig både åt höger och åt vänster – vad det nu kan betyda i just din situation.

Det är lätt och det är bekvämt att bygga bo i det invanda och i självömkan. Det står om israeliterna som hade varit över 400 år i fångenskap i Egypten att de hade svårt att ta till sej Mose ord om att friheten låg framför dem. I den engelska översättningen beskrivs deras reaktion (och det är tydligare än på svenska): ”...they did not listen to Moses because of their broken spirit and because of the hard labor”.  Alltså: de klarade inte av att lyssna på Mose, de hade gått sönder på insidan. Ordet om frihet och ett nytt liv gick inte hem på grund av smärtan i själen.

Det kan vara bra att spegla sig i det ordet. Att fundera på: vad är det som gör att jag är så snabb att hålla mej kvar vid min elefantstolpe utan att våga tro att det går att ta sig lös och börja om? Vad är det som låser mig vid det gamla? Vad är det som passiverar mig och som talar omöjligheter rakt in i hjärtat?

Genom ordet från Jesaja tecknar Gud idag en annan bild för oss. Klädda med hans kraft kan vi utvidga platsen där vi står och lyfta blicken. Fantastiskt!

Camilla Klockars

Camilla Klockars

Tro på det otroliga

Under påsken uppmanas vi att tro på det otroliga. I den bibliska berättelsen hävdas det att det omöjliga är möjligt - det som aldrig skulle kunna hända har hänt - Jesus har uppstått från de döda. Döden förstår vi, vi kanske inte gillar den, men vi känner igen den - och det finns mer än tillräckligt med död i vår värld.Läs mera »
06.04.2023 kl. 23:49

Gå - gå för din egen skull

Många berättelser i Bibeln handlar om uppbrott. Människor möter Gud och får utmaningen att konkret stiga ut ur det gamla och in i något nytt. Vi ser det i gammaltestamentliga berättelser som Mose vid den brinnande busken eller Abraham som uppmanas att lämna sitt land och sitt folk.Läs mera »
29.03.2023 kl. 19:21

Gud i vårt livsspår

I skrivandets stund är det fortfarande mycket vintrigt väder i vår del av landet, trots att vi redan är i mars månad. Jag har varit och skidat några gånger under vintern med vår 5-åriga son. Läs mera »
17.03.2023 kl. 18:31

Kyrkkaffet

Jag satt vid datorn häromdagen för att uträtta ett ärende. Och det slog mig hur många saker jag gör nu för tiden utan att träffa andra människor. Jag betalar alla räkningar på datorn. Förr gick jag till banken ett par kvarter neråt gatan. Jag växlade några ord med någon i kön och blev bekant med bankfunktionärerna. En av dem hade en dotter som gick på samma klass i skolan som vår son. Den här gången skulle jag behöva köpa nya strängar till min gitarr. Det skulle ta en kvart med bilen ut på Ringväg 3 eller en halvtimma med buss in till centrum, men…Läs mera »
10.03.2023 kl. 20:00

Prisa Gud - för att orka!

Jag har en del afrikanska vänner och det är mycket hos dem jag beundrar. En sak är deras förmåga att glädja sig oavsett omständigheterna. Jag har sett det i Kenya på gudstjänster, men också här när afrikanska vänner besökt oss. Mitt i alla former av nöd och fattigdom och brist kan de jubla, dansa och fröjda sig så det står härliga till.Läs mera »
24.02.2023 kl. 09:24

Kvalitet

Det bästa sättet att få någon att känna sig utanför är att börja en samling med att säga: ”Och nu ska vi sjunga en sång som alla kan.” Inga sångböcker, ingen text på storskärmen! Alla kan ju den! Alla utom nykomlingen.” Hen står där och tittar på när alla klämmer i med hög röst och stor glädje. Hen undrar säkert om det var en så bra idé att komma hit. Bara ett exceptionellt bra möte i övrigt kan rädda nykomlingen från ett beslut att aldrig komma tillbaka till denna inåtvända och exkluderande gemenskap. Läs mera »
03.02.2023 kl. 20:00

Till vem skrevs sången?

Poesin i våra sånger ska inte underskattas. Vi predikanter kan använda de rätta orden, men poeten har förmågan att hitta de vackra orden i sköna kombinationer. Och skönheten är ett av de sätt som Gud uppenbarar sig på! Läs mera »
05.01.2023 kl. 19:00

För att tända ljus…

I början av december besökte jag Ukraina för tredje gången i år. Situationen blir allt värre och kriget tar hårt på pastorernas och ledarnas styrka. Trots detta pågår ett fantastiskt arbete med gästfrihet för andra ukrainare och omsorg om människor i samhället. I kyrkorna samlas människor för gudstjänst, bönemöten och till och med ungdomsarbete, och där det inte är möjligt att träffas personligen träffas människor på nätet. På grund av de omfattande attackerna mot kritisk ukrainsk infrastruktur är elförsörjningen instabil, ofta avbruten i flera timmar, och på kvällen blir det kolmörkt. Det är farligt att gå i de mörka gatorna i städerna. Läs mera »
30.12.2022 kl. 18:38

En totalförvandling

England 1642. En liten pojke, Isaac, föds i ett hus i Lincolnshire och får en riktigt dålig start i livet. Redan innan han föds dör hans pappa, vilket lämnar hans mamma i ett tufft utgångsläge, rent ekonomiskt. Dessutom är Isaac för tidigt född, vilket gör honom svag och sjuk som barn.Läs mera »
23.12.2022 kl. 20:26

Vi kan ta det så olika

Jag gick på Mannerheimvägen en eftermiddag i december för några år sedan. Julbelysningen på Sokos påminde om att Julen står för dörren. Jag hade just varit i en butik, och jag log för mej själv, eftersom julsångerna hade varit så härliga att lyssna till. På gatan kom tre ungdomar från vår ungdomsklubb ”Basic”. Vi stannade för att byta några tankar. ”Och här går du och julstressar”, sade en av pojkarna. Jag blev häpen.Läs mera »
16.12.2022 kl. 20:00

Att hålla koll på tiden

När jag fyllde sju år fick jag min första klocka, ett grönt armbandsur som jag verkligen gillade. På den tiden använde alla klockor och vi bestämde tider när vi skulle träffas - allt med klockornas hjälp.Läs mera »
21.11.2022 kl. 08:30

Det finns bara ett medel mot sorg...

Hemma hos oss har vi en vägg med bilder av flera generationer av vår familj. Hälften av dem har dött för flera år sen. Ibland stannar jag upp och tittar på bilderna, min pappa är där, min morfar, mormor, min svärfar och jag tänker på dem och minns dem. Genom livet är det många fler, som jag har känt och uppskattat. Det finns även människor, som jag inte har känt, men som ändå har haft stor betydelse och inflytande på mig med sina ord, sina tankar och sin musik – de känns nästan som personliga vänner.Läs mera »
14.11.2022 kl. 20:14

Pusselbiten

På höstlovet för ett par veckor sen gjorde vi i vår familj ett 1000-bitars pussel och ett 500-bitars pussel.Läs mera »
03.11.2022 kl. 22:07

Liturgi

Tore hade varit i USA ett helt år och studerat och nu kom han tillbaka till Överås, Metodistkyrkans teologiska seminarium i Göteborg. – Alla våra gudstjänster har liturgi! Det är bara en fråga om vilken liturgi vi använder, sa han. Vi var alla chockade. De flesta av oss var från de lågkyrkliga församlingarna i Norge. Själv kom jag från det som skulle kunna kallas en mellankyrklig församling med metodistiska mått mätt. Och det tog en stund innan vi förstod vad han menade.Läs mera »
28.10.2022 kl. 07:00

Att utveckla rötter

Jag är ingen aktiv odlare och sätter inte mycket tid på växter. Men förra vårvintern testade jag en sak i caféet i min kyrka. Jag köpte en murgröna och många olika sorters små glasvaser. Sen klippte jag loss murgrönans alla kvistar och satte en liten kvist i varje vas. Allt eftersom tiden gick hände det grejer i vaserna. De små kvistarna trivdes tydligen i vattnet. När sommaren kom hade rötter utvecklats och det grönskade ordentligt. Läs mera »
21.10.2022 kl. 08:44

Händer

Händer är kanske ett av det viktigaste vi har, skriver Pikkis Sederlöf, och leder oss vidare i en reflektion.Läs mera »
14.10.2022 kl. 06:00

Tacksamhet och glädje - en bön

Att få vara tacksam hör till ett positvt sinnelag. Det betyder INTE att livet skulle vara utan motgångar och problem. Kampen kan nog så hård ändå. Med en positiv kampanda får problemen kraft att söka en lösning. Det kallas att växa som människa. Det gör ont att växa och lämna det gamla och komma in en ny fas av livet. Men TACK är ett ord med styrka och hopp.Läs mera »
30.09.2022 kl. 19:55

Respons

Den här hösten har jag tänkt en del på det lilla ordet respons. När Jesus sänder ut sina lärjungar den första gången används ett intressant uttryck. Det syns inte i de normala bibelöversättningarna, men det grekiska ord som används i grundtexten, ordet ”axios”, kan översättas på ett flertal sätt och därför öppna vyer.Läs mera »
22.09.2022 kl. 09:07

Ny serie: Att leda en församling

Hur bygger man en församling för framtiden? En församling som förstår sitt uppdrag, som är varm, modig och klarar generationsväxlingar? Camilla Klockars har varit pastor i över 30 och i en ny serie på Himlen TV7 delar hon med sig av sina erfarenheter. I tio korta avsnitt ger hon nycklar till hur man formar ett andligt ledarskap som är både strategiskt och hållbart.Läs mera »
19.09.2022 kl. 16:28

Kristna är oense – men enhet är inte ett val

"Endast i människornas omvändelse finns det hopp för världen", så började Jonathan Welby, ärkebiskopen av Canterbury, sin hälsning till kyrkornas världsråds generalförsamling. Och jag tror, att de flesta höll med. Men när representanter från mer än 320 kyrkosamfund från olika delar av världen möts finns det mer än tillräckligt att vara oense om. För kristna tänker och tror olika, så har det varit ända från början, oenigheten finns i Nya testamentet och genom hela kyrkohistorien. Är det möjligt att vara oense och ändå leva i enhet med varandra? Är enhet i mångfald möjlig.Läs mera »
16.09.2022 kl. 12:26

Att behålla friden

Friden, ja det räcker till att begrunda den ur många synvinklar. I sommar har jag, av förekommen anledning, tänkt på att bevara friden, kanske fred.Läs mera »
09.09.2022 kl. 17:24

Vi är de

Vid ett besök i USA kom jag att samtala med en man som var ganska kritisk mot sin Metodistkyrka. ”Vi är inte längre en väckelserörelse,” sa han, och jag kunde hålla med honom om mycket av det som han menade vi hade tappat bort. Men så sa han: ”Förfallet började med att den Sociala trosbekännelsen kom in i vår kyrka vid förra sekelskiftet.” Det han hänvisade till började med att…Läs mera »
02.09.2022 kl. 07:00

Du - ett lejon?

En av mina favoritförfattare, Henri Nouwen, delar i en av sina böcker en berättelse om en skulptör som arbetade med hammare och mejsel på ett stort marmorblock. Medan han jobbade stod en liten kille och betraktade arbetet. Stora och små bitar av sten föll i alla riktningar i rummet. Pojken förstod ingenting. Några veckor senare när han kom tillbaka såg han till sin förvåning att ett stort, kraftfullt lejon stod på marmorstenens plats. Med stor förtjusning ropade han: ’Hur kunde du veta att det fanns ett lejon i stenen?’Läs mera »
14.08.2022 kl. 16:30

Går det att reparera?

I sin bok Tritonus återger Kjell Westö ett samtal mellan Brander och en invandrare. ”… nu ber jag inte alls längre.” Brander blir förlägen. Han hade för sig att bönen var en helig sak för alla som bad, oavsett religion. ”Varför inte?” frågade han. ”Det är svårt att förklara, men det är nånting här hos er. Jag säger inte att jag tappat tron. Men det kändes som om mina böner inte hade någon verkan här.” Det har onekligen blivit onaturligt att be i många sammanhang. Men finns det någon bön kvar i våra kyrkväggar?Läs mera »
29.07.2022 kl. 07:26